Drängen som reste utrikes te’ Lerbäck

En alldeles sann historia, återberättad av AnneMarie Hellström.

Det var så, att den där drängen i Hammar hade fått för sig att han skulle resa till Amerikat, som man sa på den här tiden. Drängen hade inte stora begrepp om hur långt det var, men att det var förfärligt långt bort, det anade han. Dessutom var det utrikes, det visste han då alldeles säkert.

Han drömde och pratade om sin resa i flera år och arbetade och slet och unnade sig ingenting utan stoppade undan allt av sin fattiga lön för att ha till biljetten till det stora äventyret. Så småningom hade han så mycket på kistbotten så att det skulle räcka till en enkel resa åt det stora landet i väster.

När avresedagen närmade sig fick han sin orlovs-sedel om att han skött sig med den äran hos sin husbonde, kvitterade ut lönen och klädde sig i sina reskläder. Han gick omkring i stugorna och tog adjö av sina släktingar och vänner och berättade om sin förestående resa – utrikes. Han gjorde avskedsrundan riktigt väl och ordentligt så att alla skulle veta, att nu skulle det bära av, han skulle resa utrikes åt Amerikat.

Han hade packat sin koffert och fått löfte om skjuts till färjan och sen skulle han klara av resan till Askersund på egen hand och därifrån vidare mot den stora staden Göteborg vid västerhavet. Han hoppades på tur på andra sidan sundet, där kanske han skulle kunna få skjuts, åtminstone till Askersund.

Många stod där hemma och vinkade när det bar åstad och drängen var inte ensam om att resa, det var flera hammarsbor som skulle företa den stora resan över atlantiska oceanen till äventyret i den nya världen. Det var inte så nådigt att företa en så lång resa ensam och allena.

På vägen mot Askersund satt han där med sin koffert på en vagn där han fått skjuts tillsammans med sina reskamrater. Han som körde berättade att det var marknad i Lerbäck, och att om de hade tur, skulle de hinna se lite av marknaden. De måste ju försöka få en ny skjuts vid gästgiveriet, eftersom han skulle stanna i Lerbäck. Skjutsbonden trodde att det skulle nog inte möta något hinder, eftersom det alltid var en massa folk från slättbygden på Lerbäcks marknad.

Det tog tid att resa och sällskapet bestämde sig för att rasta i Lerbäck och pusta ett tag innan man sökte en ny skjuts. På marknaden var det mycket folk och där bjöds på stora förlustelser. I stånden dignade det av marknadskarameller i de grannaste färger, och flickorna var vackrare än han någonsin kunde ana.

Och ännu vackrare blev de efter några supar som han tog sig vid ett stånd med Lerbäcksbrännvin. Han följde förundrad en gubbe med en tam björn som kunde dansa för en slant i en sparbössa. Han träffad en zigenerska som spådde om kommande rikedom i en gyllene framtid, medan hennes gubbe förtennade kopparkastruller på löpande band.

När resan skulle fortsätta hade drängen från Hammar kommit på avvägar. Han hade mött en flicka som tittade honom djupt i ögonen och i samma stund glömde han landet där borta i väster.

Kamraterna väntade i det längsta, sen lastade de av hans koffert på marknadsplatsen och for sin väg mot det stora Amerikat. Kvar stod kofferten och skräpade till senan kväll innan drängen hittade igen den och följde flickan hem och blev gift och kvar i Lerbäck.

Texten är hämtad ur skriften Res utrikes te’ Lerbäcksmarken – Gammal marknad i modern tappning 1987–1996.

Bilden är målad av Lise-Lott Ström, Skyllberg, inför marknaden 1994.