Sven Wester smed och mångsysslare

av Alf Fransson

Sven Wester (1921.02.17 – 2016.11.11)

Stolthet

Jag kan känna mig stolt över att vara en ”källbuse” – det är inte alla förunnat att bli. Jag har blivit ”krönt” till detta av Sven Wester. Det skedde för några år sedan i samband med att vi gjorde i ordning för den årliga festen vid Spånbrokällan.

Sven var till åren kommen så han behövde hjälp med att göra rent själva, den lite magiska, källan. Jag hade förstått, av andra medhjälpare, att detta var något som mäster Sven själv ville göra, så döm om min förvåning när han frågade mig om jag ville bli den som hjälpte honom dvs att bli  ”källbuse”. Med stolthet tackade jag ja till detta förtroende från honom och nu kan jag höra de mystiska ljud som källan ger ifrån sig när man rensar den.

Mångsysslaren

Det är inte så lätt att komma denne underfundige, klurige och lite envise 90-åring in på livet. Jag tror jag har gjort det, åtminstone till dels, efter sju år. Och vet något om vad han sysslat och sysslar med.

Många kände honom som smed – en sysselsättning som han ärvt av sin far spiksmeden från Råstena. Flera marknadsbesökare har sett honom smida sin spik på marken. Men Svens smide är mer omfattande än att gälla bara spik – kolla in vindflöjeln på det nya förrådet på marknadsplatsen t ex eller utsmyckningen av ett antal gravar på Lerbäcks kyrkogård. Minneslundens vackra utsmyckning är Sven far till. När den gjordes skulle ritningen granskas av kyrkorådet och landsantikvarien. Det ville sig inte bättre än att antikvarien ville ändra på ritningen. Men då lär Sven ha sagt ”Blir det inte som jag vill, då blir det inget av mej i alla fall.” Kyrkorådet lät fall uppföra den efter Svens idéer.

Sven var en av de första i trakten som byggde ett vindkraftverk med relativt stora vingar. Vindsnurran drev en generator på 6 V som han tagit från en skrotad bil, den fungerade ända tills en storm rev ner själva tornet. Säkerligen har några marknadsbesökare kunnat se den stora modell av en ångmaskin som Sven byggt och som visats på Hembygdsdagarna eller hans verk som konstsmed i bland annat Tallbackskyrkan i Åsbro.

Den ihärdige

Bilden ovan på Sven är från Svens modellkyrka i Råstena. Sedan 1965 har Sven kämpat med sitt bygge. Kämpa är säkerligen rätt ord. På bilden ser man en liten del av en stenmur i miniatyr. Han cyklade iväg flera kilometer för att hitta rätt stenar och samlade dom i kassar och byggde upp muren.

Hela hans miniatyrlandskap upptar gångstigar på flera kilometer med sagobyggnader, stånggång, vattenhjul, kvarn, smedja och mycket mer. Där finns en figur som ser ut som en blandning mellan Karl-Alfred och Don Quijote – en skulptur som inspirerats av Karin Wards ”Täbykvinna” vilken någon tyckte var så ful att han/hon sprängde den. Svens kommentar om sin skulptur ”Den måste ju vara vackrare än Täbykvinnan för än har det inte smullit här”.

Renlevnadsmannen

Sven har arbetat många år på Impregneringen i Åsbro. Han har i sitt jobb bland annat gjort rent de stora tuber i vilka själva behandlingen av råvirket sker. I tuberna fanns bland annat kreosot och kvicksilver. ”Jag fick kliva ner i tuberna med en näsduk för näsan och en borste att skura rent med – det kunde ta många timmar – men så är jag ju väl impregnerad!”

Sven dricker inte kaffe  och har inte smakat sprit. Varje morgon stiger han upp kl 04.30 och genomför ett längre gymnastikprogram. Detta följs av en cykeltur på några mil. Cykelturerna tvingas han numera att nästa helt avstå från.

För ett tag sedan ringde Sven till mej och jag frågade hur han mådde. Och Sven svarade: ”Jag är lite orolig, för som Du vet brukar jag gymnastisera på morron och stå på ett ben i taget och hålla balansen och räkna till 400. Men dom sista dagarna har det bara gått att räkna till 300”.

Alf Fransson, Åsbro.